The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



söndag 28 april 2013

Gränslöst besviken och deppig

Usch och fy vad besviken jag är över dagens prestation eller misslyckande eller vad jag ska kalla det för !

Har ju som jag tidigare skrivit inte haft en alltför stor förhoppning om dressyrtävlingen idag men att det skulle kännas sååå skruttigt kunde jag inte föreställa mig.

Jag skulle kunna skylla på både det ena och det andra med dålig tid för framridning pga många strukna, tidigare start pga sen ryttares ankomst, störningar vid framridning, att jag saknade sporrar etc.
Eller att veckan har varit skitjobbig för min del med mkt strul.

Men trots allt det så borde jag ha lyckats hitta någon lite bättre känsla än vad jag gjorde idag.
Tror inte Strawira var så himla nöjd heller, som det kändes !
Om jag jämför hur taggad o på tårna och hur sprallig hon brukar vara och att jag har kunnat le åt hennes tokigheter så var det idag mest ett dystert ridpass från oss båda.

Jag kände redan strax innan det var vår tur att det här känns inte bra. Efter inridning på mittlinjen önskade jag att jag bara kunde vända ut från ridhuset o rida hem. Vi hade inget där att göra alls.
Det är viktigt att kunna känna glädje hos både mig som ryttare men framför allt hos hästen.
Men det fanns ingen stark motor där bak som lyfter oss in i en skön ridkänsla där det känns lätt.

Det är precis det som står i protokollet oxå ! Dålig bjudning och hänger bitvis i handen. Utan bjudning så hamnar allt i handen och det klarar jag inte ut.

Det som utmärker sig mest under programmet är avsaknad av energi, Strawira går mot handen i övergångarna, i ryggningen som vi fick en 9:a på programridningen !?, motvilligt etc
Dessutom rider jag väldigt slarviga vägar vilket jag annars är noga med .
Jag rider fel väg o glömmer helt enkelt bort halvvolten.

Det kommer nog dröja väldigt länge innan jag kommer förbi denna jobbiga känslan på en tävling.
Känner mig ganska villrådig och behöver fundera varför det kändes så vansinnigt skruttigt !!!
Tar en liten paus från tävlingar, försöker stanna upp lite och försöka hitta tillbaka till glädjen och ork och energi.

Pysslade sen om fina hästen, masserade henne o gav en ordenlig rykt efter det.
Hon är lite oroväckande lugn och jag vet inte om det har med brunst att göra eller vad sjutton som är på gång. Har tempat henne en längre tid så hon har ingen temp i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar