Du vackra häst

På dagen fick Strawira ett varmare täcke på sig även om det börjar närma sig Juni. Det har varit svalt o blåsigt o jag misstänker att det var därför hon var lite skruttig i ryggen/bakänden igår. Tror hon blev kall helt enkelt. Igår märktes det ingenting.

Igår var det träning för Camilla igen. Hon trodde ochså att det kan berott på kylan för hennes hästar var ganska kalla och fick nya tjockare täcken på sig.

Vi pratade en hel del om dilemmat med ridningen och brunster etc. Vi tror väl båda två att mkt är avhängt på brunsterna. Vi pratade om ett medikament som heter Regumate som är mot kraftiga o oregelbunda brunster som dock är receptbelagt.

Hon tipsade mig om att isf ringa till Thornell o diskutera med honom. Det är ju tävlingskarens på det men inte årslångt.
Grejen är att om hon svarar på detta så har det troligtvis med brunsterna att göra. Då kan man också gå vidare för att se vad man kan göra åt det. Ett sätt att analysera orsaken.

Träningen gick ganska  bra igår. Hon var fortfarande mer lösgjord än hon varit tidigare. Jag försökte rida fram som jag gjort de senaste dagarna. Lugnt o fint, mjuk hand långt fram. Mkt olika rörelser så hon inte ska hänga sig fast igen.
Fick rida mkt på fyrkantspåret med henne utåtställd för att försöka få fatt i yttre benet. dvs det som är in mot manegen i detta fallet. Detta gjorde vi mkt i galopp o Strawira tyckte det var ganska jobbigt men jobbade på riktigt bra ändå.
En helt annan känsla idag mot förra träningen.

En sak som vi sa att jag skulle prova är att tömköra henne en stund innan jag rider för att se om det ger ännu mer lösgjordhet. Hon är ju oftast väldigt fin i tömmarna.

Ja, vad ska man säga!?

I Söndags kom jag hem efter att ha varit i Polen. Åkte upp o plockade in Strawira mitt på dagen eftersom hon ändå gick ensam i hagen. Hon gör ju ofta det på helger då Nuit är iväg o tränar eller tävlar. Det känns lite trist. I Lördags hade hon fått en sån där panik-attack då hon bara sprungit i hagen o var helt dyblöt när Mia tog in henne. Vet inte varför men det där händer ju nån eller några gånger, speciellt på sommaren. Hade inga större förhoppningar om ridningen alls med tanke på hur hemskt det kändes senast, i Torsdags. Däremot läste jag Mathias Rath berätta om Totilas och hans temperament. Att han egentligen var ganska "dominant" Kanske inte rätt översättning men nåt åt det hållet, men att det gällde att få honom med sig, lirka och skapa förtroende. Det gav mig en sån där deja-vu känsla!! Strawira är nog ganska dominant, fast på ett väldigt bra sätt! Hon accepterar inte vad som helst men talar om det på sitt vis. Jag kan verkligen inte bestämma över henne utan får lirka, o berömma. Lura henne lite o ställa kravén successivt. Inte så fort jag sitter upp.Då får hon visst psykbryt :D Hon behöver känna förtroende. DET här hade jag i åtanke inför dagens ridpass. Skrittade ut en sväng först o hon fick ett sånt där knäppryck när hon inte ville gå längre. Då var vi uppe i skogen, vid Hjortberget. Hon bara kliver rätt in bland buskar o träd o jag är lika glad varje gång jag lyckas klara mig från att bli skrapad eller halshuggen!! Suck, vad knepig hon är den här årstiden, alltså :o Gick ner till ORK:S paddock en liten stund o skrittade i ca 30 min o 5 min galopp. Försökte ha en så rörlig och låg hand jag bara kunde o jo men visst. Plötsligt var hon bara där, rundare i formen än på mkt länge o loss i bogarna. Ställde henne växelvis inåt o utåt. Inga krav på samling alls utan bara avspändhet. Ja, jösses! På Måndagen var jag nere på ORK igen i ridhuset. Samma känsla, samma avspändhet och jag la till även galopp i en lägre form men inte särskilt långt galopp-pass.Övergångarna var mkt bättre än normalt. Struntade helt i traven. Det var ett ganska enkelt o lugnt pass men Strawira blev ganska varm o svettig i alla fall. Igår var planen att bara skritta en kort stund för att se om lösgjordheten höll i sig o för att hon skulle röra lite på sig. Då var hon plötsligt väldigt struttig i bakänden. Den där konstiga gången hon hade för några veckor sen!!? Däremot var hon väldigt lätt i handen, lösgjord i bogarna men ojojoj så svajig i bakänden. Hur sjutton kan det bli så!? Finns ju inget som stämmer....Ingen bakdel,men totalt lealös i övriga kroppen och väldigt stadig framtill. Vad är det som gör detta? Jag fattar verkligen ingenting. Vad är det jag missar ? OK, brunsten kanske orsakar en del, men varför är känslan så konstig. Hon borde vara stretig, bli spänd o vilja springa ifrån jobbet som jag kan uppleva annars. Det som kännetecknar att det är jobbigt. Är det nån som fattar? Man kan uppleva det som att hon pustar ut, att hon har en känsla av lugn men samtidigt väldigt matt o stel i bakkärran.

När ska jag lära mig!?

När ska jag förstå att vissa dagar är det totalt meningslöst att rida!? Igår var också en sån dag. Hade en träning inbokad för Madde i markarbete/bommar. Vi var 6-7 st som red o Strawira kändes stretig från början. Igår var nog ett av de värsta ridpasset jag har haft o jag borde ha hoppat av. Är svårt att beskriva vad som händer och även förstå. Hon vill helt enkelt inte vara med o ingenting fungerar. Hon skuffar omkring mig på ryggen när vi rider på böjda spår och jag har fullt sjå att sitta rakt över. Det här med bommar på böjt spår är det värsta vi har o där Strawira lyckas ännu bättre att få mig (eller jag henne)i obalans. Vet i faan vem som gör vad :) När vi rider in mot bommarna så händer något strax innan bommen. Strawira ökar farten, genar och tar bommarna antingen på innerspår(höger) o ytterspår (vänster) o jag är inte faan till att sitta kvar på båda sittbenen. Hon tar inte förhållningar utan spjärnar emot, vid avsaktning till skritt så taktar hon. Igår var jag så fruktansvärt frustrerad över det här. När vi kom till galoppbommarna på ett 20 meters voltspår så ville hon älga iväg. Hon lyckades direkt att dra mig ur sadeln o öppna upp formen. Tillbaka till skritt o ny fattning o då hade jag bestämt mig för att nu lägger jag händerna framför manken o jag tänker inte ge efter på tygeln o sitta tillbaka. Då började det gå bättre även om jag måste ha 100 % fokus på vad som händer o passa så att jag inte gav efter innan Strawira gjorde det. Det gick faktiskt hyfsat även om det är kämpigt. Strawira var rejält svettig o även jag. Efter galoppövningen så gav jag mig vad det gäller bommar o försökte bara få henne så rak o avslappnad som möjligt. Vänstervarv kändes ganska ok, höger hyfsat. Funderar ju på allt som jag kan ha gjort fel. Fel framridning tex. Borde jag ha ridit fram på annat sätt? Hon hade kanske behövt bli mer avslappnad. Å andra sidan så ska jag ju försöka hålla mig till ett system o jag börjar alltid att tvivla när Strawira sätter den här sidan till. Igår kändes det som att jag aldrig mer skulle vilja rida henne! Ja, så hemskt kändes det! Frågan är när det är dags att lägga ner allt det här. Det är inte kul att hålla på så här fram o tillbaka.

Paddockjobb

Igår tog vi en ridtur i paddocken på kvällen. Inte så smart kanske kom jag på efter ett tag. Det var en hel del mygg o Strawira var lite irriterad. Sen kanske det inte bara var det som gjorde att hon var lite ofokuserad. Mopeder tutade, bilar tutade, rådjur som hoppade omkring runt paddocken och en del transporter som kom o åkte. Gaah, vad svårt det är!!! Varför i sjutton är det så svårt att rida nu!? Hon är jättesvår att sitta på i traven. Jag far omkring som en liten snorloska tycker jag. Hon känns så enormt stooor! Så var det inte förut :( Skulle behövas en skickligare ryttare på den hästen just nu. Känner inte att jag kan göra henne rättvis....

Nu har knotten kommit!!

Strawira är en bra mätare på knott.
Ikväll skulle vi ta en kvällspromenad på lediga dagen men fick vända.  Hon börjar andas snabbare o gå snabbare. Fick ta en annan runda istället. Väldigt kelig häst idag (o gäspig) 😀

Ny flugmask

Strawira har fått en ny flugmask. Får nog köra en invänjningsperiod på denna eftersom hon tyckte den var fruktansvärt skräckinjagande!!

Fin häst i tömkörning - adrenalinkick!!

Det är tyvärr alldeles för sällan som jag tömkör numera. Inte pga ointresse för det utan snarare att det är svårt att hitta rätt tid i ridhuset. Oftast så kommer det massa folk precis lagom till vi har börjat. Igårkväll var vi förvisso tre stycken men det funkade bra i alla fall. Tömkörningsgjorden var alldeles dammig så det var alltså ett bra tag sen :) Meeen, Strawira var alldeles fantastisk att jobba med! Fokuserad men framför allt så lätt i tömmarna! Hade bestämt mig för att börja med det "svåra" varvet, höger, som egentligen inte är den svaga men där jag i tömmarna har haft svårt att komma åt bogen. Tur att jag började med den för vi hann inte med vänster varv eftersom det visade sig vara löshoppning strax efter. Den stora skillnaden igår var hur lätt det var att förändra formen på henne. Från att ha henne låg o rund till att samla ihop hela paketet o utan några som helst problem. Och då var hon verkligen helt ihop med ryggen uppe o bakbenen långt under sig. Jag upptäckte också hur lätt jag kunde vara i handen!! Att runda henne inåt var inte heller särskilt svårt, vilket ibland har varit näst intill omöjligt i tömmarna. Jag försökte tänka precis hur jag rider. Få fatt i yttersidan ordentligt med en lätt o mjuk hand. Efterhand ställa henne inåt o inte hålla för mkt i yttersidan men ändå passa så hon inte rätade ut sig. Hon hade också mkt lättare att sätta sig i galoppen o vara kort o rund även där. Galoppen har ju annars varit det svåra i tömkörningen men hon kändes kanonfin även där! Jag fick verkligen en aha-upplevelse när jag stod o tittade på hennes minspel o hur hon betedde sig i kroppen beroende på hur jag agerade. Det som blev så tydligt var också hur lätt jag behöver/måste vara i handen och hur viktigt det är att tillåta henne att få med sig yttersidan utan att den blir lång. Låter ju svinenkelt o det kändes så igår men det är ju inte alltid det. Nu har hon ju börjat mjuka upp sina bakben o då blir det ju lättare. Verkligen en jätterolig aktivitet igår!! Jag var strålande glad och nöjd över den fina hästen men också att jag själv fick en bra insikt!!

Le Tixerant

Lyckades ju få tag i en begagnad Le tixerant, sadelgjord o jag är jättenöjd. Sadeln ligger helt stilla igen o  heller ingen risk för skav som hon fick av den andra gjorden. Verkar som att Strawira är nöjd med den oxå 👍

Fin o fokuserad igen :)

Både igår o idag var Strawira jättefin att rida igen. Fokuserad o harmonisk. Oj vad det växlar 😕
Igår red jag i vår paddock o vi jobbade med rakriktning o lösgjordhet.
Idag var vi på ORK i stora ridhuset, alldeles ensamma.
Försöker nu vara konsekvent i min ridning.  Se till att inte släppa ut yttersidan i nåt av varven. Hon får inte bli för lång. Jag behöver tänka på att inte fastna i tygeltagen även att jag ska hålla i. Jag får inte bli stum.

Tänka lång innerskänkel hjälpte oss mkt idag oxå.
Idag var hon superduktig även att hon tyckte det var jobbigt o grymtade o stönade 😃
Men det har blivit mycket häst att rida nu oavsett bra eller dålig dag.  Mkt svårare att sitta ner i traven o överhuvudtaget så känns hon väldigt stor.
Antar att hon nu jobbar igenom kroppen mkt bättre.
Hennes ryggmuskulatur har verkligen blivit fin.  Så fin över ryggen har hon aldrig varit!!
Det är härligt att se.

Hmm, vad är det med hästen!?

Igår skulle jag hoppa Strawira istället för Mia som deltog på nån krisövning på jobbet. Vi hoppar ju inte så mkt längre, Wiran o jag, men jag tänkte att det kanske kunde vara kul. Madde känner ju oss o lägger aldrig upp ngt högt eller svårt. O så tänkte jag väl att Strawira kanske var lite trött efter Camilla-träningen. Ha! Pyttsan! Vi travade lite upphöjda bommar först o själva bommarna gick det väl ganska ok, även om jag kände att hon var någon annanstans i tankarna. Det märks så väl, jag känner henne vid det här laget! Hade jag kunnat se hennes ögon är jag ganska säker på att dom stod still i huvudet :) Åhhh, vad hon älgar på! Sen kom vi till hoppningen. En galoppbom innan och efter ett räcke på böjt spår! Tjena, det svåraste vi har.... Att hoppa eller rida på böjt spår har alltid varit jäkligt svårt för oss. Började i vänster varv o som vanligt ett stopp för att kolla, liksom... Sen tar hon en jäkla sats,tränger sig till vänster o jag touchar foten i hinderstödet! Vi gör om o denna gång RIVER vi hela vänstra hinderstödet, Strawira kopplar in explosionskraften o är på väg att sticka! Ja så där höll vi på ett tag, fast jag red på i trav istället ända tills vi kom överens om att avbryta. Hon drar aldrig MOT hindret. Däremot skruvar hon runt på hela kroppen o drar till vänster precis innan hindret, drar ut halsen och har jag tur så blir det bara några galoppsprång i ett lite för högt tempo. Har jag otur, så går istället den där skenväxeln i om jag inte hinner få kontroll på läget. Nej, Strawira! Det är inte kul längre! Jag förstår ju att hon gör så här av någon anledning. Ett svagt bakben, jo det är ju så. Och så kommer hon på hur hon ska lösa det hela o sen blir det så här. Att hon sticker vet i faan vad det är för något nytt påfund. Hon känns lite bitchig just nu, kaxig! Jag märker att hon gärna vill bestämma. För bara några dagar sen var hon hur samarbetsvillig som helst. Lugn, fokuserad o sansad. Nu: självupptagen, ofokuserad o lite spookey. Håhåjaja! Dessa djur alltså :P Tänker INTE hoppa så länge hon är i det här modet.

Formen växlar likt en berg o dalbana

Strawira har känts väldigt fin att rida några dagar! Lättriden o avspänd o helt med mig.

Igår var vi nere på ORK o red i paddocken o jag hade så mkt tryck i henne så hälften hade räckt. Hon låg på som bara den o en viss känsla av att hon inte var helt fokuserad.
Den kombinationen kan vara jobbig men hade ändå hyfsad bra känsla. Det är lättare ändå när hon har energin.
Jag var dock ganska trött efter det ridpasset medans Strawira verkade närmast oberörd. Kändes som att vi hade kunnat rida en timme till om hon fått bestämma.

Idag var det träning för Camilla igen o jag hann väl inte rida fram så mkt innan o det är aldrig bra. Behöver hitta avspändheten hos både henne o mig.

Fick rida skänkelvikningar längs väggen med lite kvickare ben. DET var jobbigt, tyckte nog Strawira.
Hon stånkade o stönade lite under hela passet när jag kom åt bakbenen.

Red lite öppna med samma tänk, kvicka ben. Ska Strawira bli kvickare måste jag bli kvickare dvs större insats ifrån mig.

Idag var pållen ännu lite mer ofokuserad o hade tankarna på annat än mig många gånger.
Kanhända att hon funderade hur hon skulle komma undan idag....

Alltså allvarligt, den här hästen tänker mycket! Hon har många sätt att komma undan arbetet som hon utvecklat under åren. Tror absolut inte att det är av elakhet utan det är helt enkelt jobbigt för henne.
Och när jag kommit på ett sätt att komma åt henne så har hon efter några gånger hittat något annat sätt att komma undan. Så ett system är inte lätt att använda på henne. Då hittar hon på ett motrecept !

Hon använder sig ju inte av dumheter som att slänga av men hon tar ibland bettet o försöker sticka om tillfälle ges.
Hon taktar när vi ska skritta i form så kommer hon undan det oxå.
Som Camilla säger,du kan inte slappna av en sekund för då tar hon den chansen.
Det är verkligen så. Har aldrig varit med om någon mer slipad häst.

Jag känner ju att jag inte kanske är den optimala ryttaren för henne. Jag behöver ha lååånga ben, en aktiv skänkel som verkligen håller om henne hela tiden, ha en bra hand som är precis så där lagom rörlig men utan att ge handen för mkt någon enda gång. Då sträcker hon direkt ut sig o vi får börja om från början.
Det här att inte någon gång kunna slappna av är jobbigt. Att inte få njuta av den härliga känslan utan hela tiden behöva passa att kroppen hänger ihop är jobbigt.
Undrar om vi någonsin kommer tävla något mera? För 4 dagar sen trodde jag det, idag vet jag inte!?

Sen är det ju bättre när hon väl ger efter men hon kräver sin ryttare. En bra dag är hon fantastisk, en annan dag en av dom värsta hästar jag ridit. Och så lär det nog fortsätta att vara. Himmel o helvete!

Sen är hon bättre, helt klart, men ju mer jag kräver desto jobbigare blir det!

En fasan är bättre än ingen kompis alls

När kompisen är iväg o tävlar får man hålla till godo med den där eländiga fasanen som alltid ska vara runt benen.
Nåja,  bättre än ingen 

Markarbetesträning för Madde

I förrgår var Strawira ledig och idag var det dags för markarbetesträning för Madde. Det var en månad sen sist så det var jättekul tyckte både jag o Wiran. Strawira kändes lite ofokuserad emellanåt och låg på som bara den. Hon tar lite egna beslut o det känns som att hon helst vill bestämma det mesta en dag som igår :) Det blir så mkt häst att rida när hon både ligger på men inte är riktigt loss. Jag har svårt att få fatt i henne o få henne mellan hand o skänkel. Vi behöver rätt mkt tid för framridning på vårt "normala" sätt och det blir ju inte riktigt så på en träning. Jag måste lära mig hur jag snabbare ska få fatt i henne vid förändringar. Mkt handlar ju om att få henne avslappnad o balanserad o inte bara ge sig iväg. Dom som inte känner henne förstår nog inte att hur mkt häst det är att rida och kanske inte ser hur hon ligger på heller. Några sa att det inte ser ut som att hon ligger på utan att det ser lugnt o sansat ut. Det är ju bra iofs! Vi gjorde en del galoppökningar på långsidorna o första gången red jag ordentligt framåt men insåg att Strawira blev lite väl exalterad o plockade fram fullblodssidan. Då passar hon på att smita ur formen o vill bara springa, haha! Nästa gång vi gjorde samma övning var jag med bättre o gjorde bara så mkt som jag kände att jag rådde på för att hålla henne kvar mellan hand o skänkel. Jag försöker vara noga med att inte låta henne bli för lång nu. Inte låta bakbenen springa bakom kroppen utan under o det blir ju naturligtvis lite protester ibland men det är bara att vara tålmodig. Hon accepterar det ju efter en stund när hon har kommit igång ordentligt. Vi avslutade med att hoppa tre hinder med volter emellan 2 ggr efter varandra. I vänster varv drog hon iväg lite o vi hade fullt sjå att lägga volten mellan 1:a o 2:a hindret. Hon söker verkligen hindren o då var det ju ett annat hinder som var närmare som Wiran tyckte vi skulle ta :D I höger varv kändes det mkt bättre. Hon var mer lugn o sansad även om det var lite svårt att hinna med volterna! Madde sa att vi sparar den snabbaste hästen till sist :) Nä det gick väl hyfsat bra men jag känner att vi är ringrostiga o jag lite för långsam när Wiran sätter den här sidan till. Jag hinner helt enkelt inte med! Dessutom är det en balansgång hur mkt jag kan/ska hålla i henne utan att hon för den skull blir för lång. Hon får inte bli lång om hon ska fixa att hoppa med båda bakbenen på plats.

Hästledig o rastlös :P

Idag har Mia haft hand om Strawira och det kändes sååå skönt när jag åkte hem från jobbet. När jag varit hemma en timme blev jag rastlös..... Haha, lite miljöskadad kanske :) Satt o mixade med kort o filmer o gav mig på en liten hyllning till Strawira som blev så fel så fel :O Musiken slutar i halva bildspelet men jag tänker bjuda på den i alla fall! Får göra en bättre utgåva en annan dag när jag är hästledig! Annars hinner man ju inte.....

Vart tar tiden vägen...Leta häst, bra träning etc

Jag har svårt att hinna med att skriva men det får bli när det blir och inte känna ngt tvång.Det ska vara roligt att skriva ;) Strawira har mått ganska bra sen kolikanfallet. Hon hade känning på Tisdagen, dvs 3 dagar efter anfallet. Då åt hon inte sin mat o jag var ute o gick med henne. Hon sket när vi kom tillbaka o sen har jag inte sett något på henne. Jag ger henne Irish Mash efter att jag har ridit och sen får hon loppfrön i betforen. Hon har fått sparsamt med kraftfoder men nu tror jag att jag kan höja upp lite. Tränade för Camilla förra Onsdagen o det var en energi-boost. Hon förstår vad som är det största problemet och det är Strawiras högra bakben. Det har ju varit lite svårt med det hela tiden egentligen och det behöver hållas mjukt genom ordentligt arbete. En viktig sak som hon sa var att: - Du måste tro på dig själv när du rider! Om du inte gör det, hur ska Strawira tro på det !? Så sant, sant! Då var vi där igen. Jag måste våga hamna utanför komfortzonen och använda mina hjälper även om det känns knasigt,fult och väldigt obekvämt. Det finns inget annat sätt om man ska ta sig förbi svårigheterna. Fick jobba mkt med sidvärts längs långsidorna. Lite framdelsvändningar Massor med tempoväxlingar, kort tempo när hon hänger på i handen(dvs bakbenet kärvar), gå framåt när hon släpper till. Som Camilla sa, du kan inte släppa skänkelhjälpen en enda gång för då tar hon chansen, utan passa med båda skänklarna hela tiden. En annan sak som jag tyckte var viktig är att Strawira behöver bli lite kvickare i benen. Det innebär att jag måste vara lite mer alert när hon såsar till. Sånt där märker man inte riktigt men hon har blivit lite av en glidare emellanåt :D Precis som sin matte, haha! Det här tycker jag att jag har jobbat mkt med sen träningen nu o det börjar ge lite resultat. Det är lätt att inte vilja störa harmonin men det måste man om man ska komma vidare och få lite mer kliv i steget, dvs böja bakbenen. Ju mer jag får henne att plocka in bakbenen och böja dom, desto mer styrketräning för Strawira och hon blir starkare! Du ska inte jobba med att få henne mjuk i båda tyglarna, du ska jobba med att få henne mjuk i båda bakbenen. Då BLIR hon mjukare i handen. Ganska bra sammanfattning på det hela! Vi har varit runt o kollat foderhästar till Mia också. Hon har provat väldigt olika hästar men nu känns det som att hon vet vad hon vill ha. Det är mkt som ska ordnas,stallplats, hö etc Men det ska bli jäkligt roligt! Jag är lika taggad som hon :D