The amazing horses
Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
torsdag 22 maj 2014
När ska jag lära mig!?
När ska jag förstå att vissa dagar är det totalt meningslöst att rida!?
Igår var också en sån dag.
Hade en träning inbokad för Madde i markarbete/bommar.
Vi var 6-7 st som red o Strawira kändes stretig från början. Igår var nog ett av de värsta ridpasset jag har haft o jag borde ha hoppat av.
Är svårt att beskriva vad som händer och även förstå.
Hon vill helt enkelt inte vara med o ingenting fungerar. Hon skuffar omkring mig på ryggen när vi rider på böjda spår och jag har fullt sjå att sitta rakt över. Det här med bommar på böjt spår är det värsta vi har o där Strawira lyckas ännu bättre att få mig (eller jag henne)i obalans. Vet i faan vem som gör vad :)
När vi rider in mot bommarna så händer något strax innan bommen. Strawira ökar farten, genar och tar bommarna antingen på innerspår(höger) o ytterspår (vänster) o jag är inte faan till att sitta kvar på båda sittbenen.
Hon tar inte förhållningar utan spjärnar emot, vid avsaktning till skritt så taktar hon.
Igår var jag så fruktansvärt frustrerad över det här.
När vi kom till galoppbommarna på ett 20 meters voltspår så ville hon älga iväg. Hon lyckades direkt att dra mig ur sadeln o öppna upp formen.
Tillbaka till skritt o ny fattning o då hade jag bestämt mig för att nu lägger jag händerna framför manken o jag tänker inte ge efter på tygeln o sitta tillbaka. Då började det gå bättre även om jag måste ha 100 % fokus på vad som händer o passa så att jag inte gav efter innan Strawira gjorde det.
Det gick faktiskt hyfsat även om det är kämpigt. Strawira var rejält svettig o även jag.
Efter galoppövningen så gav jag mig vad det gäller bommar o försökte bara få henne så rak o avslappnad som möjligt. Vänstervarv kändes ganska ok, höger hyfsat.
Funderar ju på allt som jag kan ha gjort fel. Fel framridning tex. Borde jag ha ridit fram på annat sätt? Hon hade kanske behövt bli mer avslappnad.
Å andra sidan så ska jag ju försöka hålla mig till ett system o jag börjar alltid att tvivla när Strawira sätter den här sidan till.
Igår kändes det som att jag aldrig mer skulle vilja rida henne! Ja, så hemskt kändes det!
Frågan är när det är dags att lägga ner allt det här. Det är inte kul att hålla på så här fram o tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar