The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



fredag 16 maj 2014

Hmm, vad är det med hästen!?

Igår skulle jag hoppa Strawira istället för Mia som deltog på nån krisövning på jobbet. Vi hoppar ju inte så mkt längre, Wiran o jag, men jag tänkte att det kanske kunde vara kul. Madde känner ju oss o lägger aldrig upp ngt högt eller svårt. O så tänkte jag väl att Strawira kanske var lite trött efter Camilla-träningen. Ha! Pyttsan! Vi travade lite upphöjda bommar först o själva bommarna gick det väl ganska ok, även om jag kände att hon var någon annanstans i tankarna. Det märks så väl, jag känner henne vid det här laget! Hade jag kunnat se hennes ögon är jag ganska säker på att dom stod still i huvudet :) Åhhh, vad hon älgar på! Sen kom vi till hoppningen. En galoppbom innan och efter ett räcke på böjt spår! Tjena, det svåraste vi har.... Att hoppa eller rida på böjt spår har alltid varit jäkligt svårt för oss. Började i vänster varv o som vanligt ett stopp för att kolla, liksom... Sen tar hon en jäkla sats,tränger sig till vänster o jag touchar foten i hinderstödet! Vi gör om o denna gång RIVER vi hela vänstra hinderstödet, Strawira kopplar in explosionskraften o är på väg att sticka! Ja så där höll vi på ett tag, fast jag red på i trav istället ända tills vi kom överens om att avbryta. Hon drar aldrig MOT hindret. Däremot skruvar hon runt på hela kroppen o drar till vänster precis innan hindret, drar ut halsen och har jag tur så blir det bara några galoppsprång i ett lite för högt tempo. Har jag otur, så går istället den där skenväxeln i om jag inte hinner få kontroll på läget. Nej, Strawira! Det är inte kul längre! Jag förstår ju att hon gör så här av någon anledning. Ett svagt bakben, jo det är ju så. Och så kommer hon på hur hon ska lösa det hela o sen blir det så här. Att hon sticker vet i faan vad det är för något nytt påfund. Hon känns lite bitchig just nu, kaxig! Jag märker att hon gärna vill bestämma. För bara några dagar sen var hon hur samarbetsvillig som helst. Lugn, fokuserad o sansad. Nu: självupptagen, ofokuserad o lite spookey. Håhåjaja! Dessa djur alltså :P Tänker INTE hoppa så länge hon är i det här modet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar