Ja, vad ska man säga!?

I Söndags kom jag hem efter att ha varit i Polen. Åkte upp o plockade in Strawira mitt på dagen eftersom hon ändå gick ensam i hagen. Hon gör ju ofta det på helger då Nuit är iväg o tränar eller tävlar. Det känns lite trist. I Lördags hade hon fått en sån där panik-attack då hon bara sprungit i hagen o var helt dyblöt när Mia tog in henne. Vet inte varför men det där händer ju nån eller några gånger, speciellt på sommaren. Hade inga större förhoppningar om ridningen alls med tanke på hur hemskt det kändes senast, i Torsdags. Däremot läste jag Mathias Rath berätta om Totilas och hans temperament. Att han egentligen var ganska "dominant" Kanske inte rätt översättning men nåt åt det hållet, men att det gällde att få honom med sig, lirka och skapa förtroende. Det gav mig en sån där deja-vu känsla!! Strawira är nog ganska dominant, fast på ett väldigt bra sätt! Hon accepterar inte vad som helst men talar om det på sitt vis. Jag kan verkligen inte bestämma över henne utan får lirka, o berömma. Lura henne lite o ställa kravén successivt. Inte så fort jag sitter upp.Då får hon visst psykbryt :D Hon behöver känna förtroende. DET här hade jag i åtanke inför dagens ridpass. Skrittade ut en sväng först o hon fick ett sånt där knäppryck när hon inte ville gå längre. Då var vi uppe i skogen, vid Hjortberget. Hon bara kliver rätt in bland buskar o träd o jag är lika glad varje gång jag lyckas klara mig från att bli skrapad eller halshuggen!! Suck, vad knepig hon är den här årstiden, alltså :o Gick ner till ORK:S paddock en liten stund o skrittade i ca 30 min o 5 min galopp. Försökte ha en så rörlig och låg hand jag bara kunde o jo men visst. Plötsligt var hon bara där, rundare i formen än på mkt länge o loss i bogarna. Ställde henne växelvis inåt o utåt. Inga krav på samling alls utan bara avspändhet. Ja, jösses! På Måndagen var jag nere på ORK igen i ridhuset. Samma känsla, samma avspändhet och jag la till även galopp i en lägre form men inte särskilt långt galopp-pass.Övergångarna var mkt bättre än normalt. Struntade helt i traven. Det var ett ganska enkelt o lugnt pass men Strawira blev ganska varm o svettig i alla fall. Igår var planen att bara skritta en kort stund för att se om lösgjordheten höll i sig o för att hon skulle röra lite på sig. Då var hon plötsligt väldigt struttig i bakänden. Den där konstiga gången hon hade för några veckor sen!!? Däremot var hon väldigt lätt i handen, lösgjord i bogarna men ojojoj så svajig i bakänden. Hur sjutton kan det bli så!? Finns ju inget som stämmer....Ingen bakdel,men totalt lealös i övriga kroppen och väldigt stadig framtill. Vad är det som gör detta? Jag fattar verkligen ingenting. Vad är det jag missar ? OK, brunsten kanske orsakar en del, men varför är känslan så konstig. Hon borde vara stretig, bli spänd o vilja springa ifrån jobbet som jag kan uppleva annars. Det som kännetecknar att det är jobbigt. Är det nån som fattar? Man kan uppleva det som att hon pustar ut, att hon har en känsla av lugn men samtidigt väldigt matt o stel i bakkärran.