The amazing horses
Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
måndag 26 augusti 2013
Förlåt för dålig uppdatering
Det har hänt lite i livet som gjort att dagboken/bloggen fått stå tillbaka lite.
Under månaden som har gått har vi gått från en fantastisk skön sommar i stallet till ett lite mer välfyllt stall och med det en massa människor o allt tar genast längre tid igen.
Strawiras boxgranne gick bort förra Tisdagen :( Så fruktansvärt tragiskt för både häst o ägare. Jag har inte fattat det riktigt ännu :(
Vi har varit på läger i Grönskog hos Camilla. Ida o jag delade på en stuga o vi red tre ridpass under tre dagar.
Första dagen gick det ganska bra men det var lite jobbigt för Strawira. Andra dagen var hon helt fantastisk att rida.
Både Camilla o jag kunde konstatera att hon inte varit så lösgjord en endaste gång tidigare. Underbar känsla!!
Tredje dagen så gick det jättebra ända till galoppen. Då orkade inte Strawira riktigt att hålla ihop sin kropp o det blev lite knackigt. Vi lät det vara o sammantaget är jag jättenöjd med lägret. Med alltihopa!
Camilla tycker nu äntligen att vi är redo för att börja tävla!! Precis lagom till mina ambitioner har mattats av!! Haha, konstigt det här :))
Nu har vi haft ganska bra ridpass även om det inte är klockrent varje gång. Men vi har hittat en rytm i framridningen som gör att vi nog båda känner oss mer trygga.
Strawira har ett sår på nosryggen som hon fick när vi åkte till Grönskog. Lite svårt att få det att läka tack vare alla flugor. Så för tillfället får vi rida utan nosgrimma. Inte helt bra men nu har vi ju inget val.
Har haft god hjälp av Nea o Matilda så dom har ridit henne nån dag i veckan o avlastat mig. Jag jobbar ju numera heltid igen efter ett års deltidssjukskrivning.
Det är tufft, riktigt tufft men jag vill ju gärna att det ska fungera så jag måste ta hjälp med Strawira.
Hon verkar ganska nöjd med tillvaron. Har gått av sig lite känns det som eftersom sadelgjorden nästan har blivit för stor!?
Får ha koll på det.
Fällningen är igång o det är väl bara att ställa in sig på klippning snart!
Ja, lite uppdatering här ifrån oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar