Igår blev ju ridpasset riktigt kasst.
Jag funderade allvarligt vad jag höll på med och varför jag aldrig lär mig att rida ordentligt! Varför det är såå jäkla svårt och om det verkligen är värt allt jobb o all tid.
Jag inser idag att jag var helt matt, helt slutkörd av allt som hänt runt omkring och man hamnar i negativa tankar. Jag är ganska stresskänslig numera och orkar inte riktigt med när det är bråkigt och rörigt . Det är nåt jag har märkt tydligt sen min sjukskrivning förra året. Jag blir också ganska ledsen när jag inte känner förtroende o kan känna mig trygg. Det är svårt att se det positiva när det mesta strular.
Idag har jag kunnat vila mig innan stallet, o det var Lisa o jag som var kvar sist. Hon o jag brukar vara kvar sist på kvällarna o då är det som jag tycker det ska vara. Vi pysslar med våra hästar o växlar nåt ord lite då och då men fokuset ligger på hästen. DET ÄR SÅ DET SKA VARA :D
Både hon o jag red strax innan fodringen o vi var ensamma i ridhuset.
Det var så himla skönt o avkopplande!!! Åhh, det är ju så det ska vara! Inte stim o stoj o hästar som far omkring okontrollerat utan lugnt o stilla.
Jag skrittade mesta delen av tiden. En timme satt jag o skrittade o lite trav.
Hmm, rida Strawira barbacka är inte jätteskönt men man får se till att sitta långt bak så funkar det.
Vi jobbade lösgörande i skritten o det kändes väldigt behagligt o hon var följsam. Tror både hon o jag var nöjda ikväll!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar