Igår var Strawira så där riktigt häftig att rida igen. Det märks så väl när hon är på det humöret :) Då vill hon gärna visa upp sig. Hon är mkt rundare i formen o har lättare att få in bakbenen under sig. Vänstergaloppen känns ganska faktiskt ganska bra o det gör högergaloppen också så länge jag får/kan sitta kvar rakt över henne. OCH jag måste passa henne väldigt noga så hon inte skjuter ut med högerbogen för då är jag helt körd. Då är det bara att börja om igen. Det är såå jäkla svårt att sitta kvar i rätt läge. Traven känns riktigt fin just nu så det är galoppen vi behöver traggla med, För stunden...Om några dagar är vi på ruta ett igen, haha! Jo, det är faktiskt så. Eller det är vi väl kanske inte men det finns dagar när det inte går att rida!
Jag grunnar väldigt mkt på vad vi/jag ska hitta på framöver. Jag skulle ju vilja tävla lite, det ska jag inte sticka under stol med, men samtidigt är vi så himla svajiga i vår dagsform. Vissa dagar känns det jättebra, andra sådär och vissa dagar helt omöjliga att rida.
Vill ju på ett sätt ha ett föl efter Strawira. Det är egentligen min högsta önskan men samtidigt känns det svårt att få till. Det är dyrt och svårt att hitta plats och veta vad hon skulle trivas att bo när hon ska föla. Det känns som att det bara kommer bli en dröm! Det börjar redan bli för sent dessutom.
Och visst vore det kul att kunna tävla lite men vi kommer inte riktigt till det heller . Hade jag känt att formen vore mer stabil hade jag nog sjutton försökt komma ut men nu är den ju inte det och hur många tävlingar vi har missat pga väldiga dalgångar inför tävlingar, det vet jag inte.
Samtidigt är ju det viktigaste att vardagsridningen fungerar hyfsat o det gör den ju ibland. Kanske mest under höst/vinter men då är det ju å andra sidan inte tävlingssäsong men jag får vara nöjd över det. När det funkar så känns det ju jättebra.Men jag ska inte klaga egentligen, hon är en fantastisk häst att ha o göra med i nästan allting. Förutom dom oridbara dagarna då :D
O jag kämpar med att komma tillrätta med alla mina egna ridproblem o dom är ju ganska många. Ibland tror jag ju att jag har löst mysteriet med ridningen för att några dagar senare inse att det har jag ju inte alls.
Haha, det här med ridning är ett konststycke utan dess like.
En film här nedan från programridningen förra året! Sen dess tror har jag bara tävlat en gång till och sen inte varit i närheten av ngn programridning.
Tja, ibland är det svårt att komma till beslut o ibland önskar jag att ngn annan kunde besluta åt mig :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar