The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



söndag 13 december 2015

Julpynt o annat

Vi skrittar några dagar i veckan.Det är lika roligt varje gång att komma upp på ryggen.
Visst önskar jag att det vore lite mer ridning men jag hoppas att vi kan komma dit så småningom.
Imorgon ska jag lina henne för att se hur hon ser ut i traven. Ser det ok ut så kommer jag att börja jogga igång henne.
Kan jag rida henne lite grann o ge henne lite livskvalitet innan ev dräktighet så kommer jag nog prova att betäcka henne igen. Vi får helt enkelt se vilket håll det går åt.
Jag älskar ju hennes psyke. Hon är så cool när vi skrittar i mörkret. Bara kliver på utan att stimma omkring.Trots att hon inte har gått på så länge så håller hon sig på mattan hela tiden.

Igår var hon iofs väldigt märklig. Stod o stirrade ut genom fönstret o inte ens godis kunde locka henne därifrån. Det var som att hon tittade på en vålnad.
På tal om vålnad.... Idag såg jag någon/något i stallet som inte fanns!? Kan svära på att jag såg en person som gick i vår foderkammare men det fanns ingen där när jag gick ut dit. Varken Katrin eller Kim hade heller varit där då jag frågade dom.
Hua, det kanske var den som Strawira såg i går :P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar