The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



torsdag 20 februari 2014

Bra ridpass till slut men kämpigt !

Strawira var ledig igår o var ute i skogen med Carola i Tisdags. Var lite taggad inför ridpasset efter att läst i boken "Sits o harmoni"

Kände direkt den där starka högersidan o det bubblade igång lite frustration i mig.
Började trava igång och hon hängde envist kvar i högertygeln. Gjorde skänkelvikningar o volter, lite öppnor o försökte på alla sätt(tyckte jag då) men inget hjälpte.Galopperade en hel del men inte lossnade hon för det.

Bestämde mig helt resolut efter en halvtimme att nu ska jag vara MER envis o inte låta henne komma undan. Tänkte på Bo Tibblin o vad han säger om den där hävstångseffekten. Innan man får fatt i yttersidan går det inte att ställa inåt.


Höger varv:
Höll i vänstertygeln, drev med vänsterskänkeln och när jag började så var det fruktansvärt.
Att sitta på en häst som är så extremt högerstark kräver rätt mkt av ryttarens sits och där är jag inte tillräckligt stabil. Först så glodde hon rätt ut mot sargen men jag fortsatte och det var nog inte så kul att gå så för Strawira.
Efter en stunds kämpande med hjälp av sitsen så lyckades jag få henne rakt under mig o då som först började jag försöka ställa lite inåt. Tjoho, det funkade ganska bra men jag fick inte koppla av för hon testar hela tiden om hon kan få gå som hon vill.
Jag fick verkligen KÄMPA som en tok att få henne under mig och det var en extremt jobbig tröskel att ta sig över och krävde verkligen allt av mig.
Jag hade också nytta av att tänka bilden från S o H, genom att jag hade bilden av ryttaren som illustrerade skänkelläge o höft i hörnpasseringen.
Vrida innerhörften o  ytterskänkeln aningen  längre bak o blicken framåt. Det hjälpte mig mkt när det kändes som att jag inte klarade av att balansera mig själv då Strawira vill lägga över mig på högersidan.

Galopperade sen runt fyrkantspåret och hade enda tanken att inte göra något med handen utan bara ha den lite bredare o lägre för att ge stabilitet. Där bara satt jag och det funkade riktigt bra.
Ibland tappade jag henne i högervarv o då var det bara att börja om.

Mycket nöjd i alla fall med både min o Strawiras insats idag.
Jag var bestämd o kämpade verkligen o det gjorde till slut Strawira oxå. Hon insåg nog att jag inte skulle ge mig för idag var jag sträng :)
Fick många aha-upplevelser o insåg att det inte går att finjustera när det finns stora trösklar man ska förbi. Finjustera kan man göra när hästen är lösgjord, innan dess är det bara att kavla upp ärmarna o arbeta på!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar