The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



tisdag 1 april 2014

Skogspromenad



Var ute på en liten kvällspromenad ikväll. Tror Strawira behövde en liten paus o jag behövde röra på mig så vi promenerade en stund för oss själva. Skönt!!
Igår red vi i paddocken på ORK. Det var inte fullt lika lätt när jag inte hade Harriet med mig.
Fokuserade på yttersidan o att inte tränga med tygeln (suck, tänk vad olika alla säger). Det blir lätt lite kaos i huvudet när man byter tränare men det gäller att plocka det som man känner funkar, det andra får man lite bortse ifrån. 
Strawira kändes hur som helst ganska fin och riktigt på hugget.Bara det här att jag flyttar fram händerna gör så stor skillnad i kombination att korta upp tyglarna.
Igår var jag nöjd med att jag verkligen jobbade med skänkeln. Att jag inte var lat o osäker utan jag såg till att skänkelhjälpen gick fram och att jag inte gav upp. 
Det var ju bla det som Harriet pratade om och som även Kittel sa på clinicen. Hjälpen måste gå fram o hästen ska ta den. 
Ibland kanske hästen inte förstår och man får vara tydligare eller fundera på hur man använt den. I många fall tror jag att man i sin iver att sitta snyggt o rätt vill göra så lite som möjligt vilket ju är helt fel. Behövs det lite mer så måste man ju göra lite mer. Allt för att det ska räcka med så liten hjälp som möjligt så småningom. Jag behöver bli lite kvickare o vara lite mer säker på mig själv och inte bry mig om ifall jag hamnar utanför komfortzonen ibland. 
Det var en annan sak som Harriet sa som jag ska försöka tänka på: - Fundera inte så mkt på hur du sitter eller hur Strawira placerar dig. Det enda du ska tänka på är att sitta rakt över henne. Du bestämmer själv att var du ska sitta, inte Strawira!! Punkt  och slut :) Känns som en enklare uppgift än tusen miljoner instruktioner.
Titta på hästens ytteröra så hamnar du rätt!  

Ett ganska bra ridpass i alla fall igår och jag var nöjd med oss båda. Nåja, kanske inte riktigt med mig själv men jag försöker ju i alla fall :)
Och kanske inte med Strawira när hon försökte dra iväg i galoppen! * Läs "sticka" :o
Hon har en liten räv bakom örat, den tanten :))
Är dessutom så himla nöjd med sadeln. Jag känner att jag kan påverka mycket mer i den här sadeln. Den andra gjorde mig bara frustrerad och låst. Det hade inte alls varit enkelt med jobbet att få igenom skänkelhjälperna i den. Mycket glad att jag hade möjlighet att byta! 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar