Mycket skoj de senaste dagarna!!

I Torsdags red jag markarbete på ORK för Madde. Det var jättelänge sen nu och Strawira låg på som bara den. Hon tyckte nog det var jätteskoj.

Vi red travbommar med övergångar mellan två bomserier, på andra långsidan red vi genom en smal passage, en tiometersvolt runt två konor och sen rakrikta ut genom ytterligare en passage.

Jättenyttig övning o det gällde att ha tungan rätt i munnen :)

Gick sen över till galopp över en bom på böjt spår och där kommer problemen. Vi kom fram till att Strawira skjuter ifrån extra mkt med ena bakbenet. Kan inte riktigt komma fram till vilket det är, troligtvis det vänstra! Då blir det lite Charlie Chaplin av det hela o Strawira passar samtidigt på att ge sig iväg. Så med för mkt vikt på ena bakbenet o ett jäkla tryck framåt så blir det som det blir.

Inte mkt att göra åt detta just nu. Bara träna o försöka få bakbenen så jämnstarka som möjligt.
Jag vet ju att det beror på haslederna så vi får ta det för vad det är o jobba stärkande.

Annars var Strawira jättefin o på hugget, verkligen :)

I Fredags var vi på Clinic med Patrik Kittel i Västervik. Det var Kickan, Linn, Cathrine o jag som åkte. Gertrude var oxå där men hon åkte egen bil med Harriet.

Det var en helt fantastisk kväll o han var jätterolig att lyssna på!

Genomgående under kvällen så handlade det mkt om yttersidan, att inte förböja, att växla tempo och övningar, utmaningar för hästen för att få den alert o vänta på nästa moment.

En långsam häst får man vara lite kvickare med, en kvick o känslig häst får man tänka lite tvärtom.

Han tog ifrån de flesta ryttarna spöet!! Han ansåg att man måste lära hästen att bli kvickare för skänkeln o inte spöet.Detta genom att växla tempot o få den reaktion man förväntar sig. Att inte vara nöjd med ngt annat än den reaktion man önskat.

Pratade oxå om skänkelläget o att hästen ska följa skänkelhjälperna oavsett vad som händer runt omkring.Det blev väldigt tydligt när han hoppade upp o red Maria Falks häst. Den var väldigt ängslig o ville inte gå nära läktaren. Man kunde riktigt se hur han liksom förde hästen ut på spåret med hjälp av sin inre skänkel.

Han uppmanade ryttarna att berömma o inte vara snål med att tala om när man är nöjd.

Man hörde hur han hela tiden pratade med hästen (Marias) när han red. Hur han resonerade med henne o berömde. Det var helt fantastiskt hur han lyckades få det fina stoet som var sååå ängslig och  så stressad, med en gapande mun , som frös fast o ville resa sig upp, att slappna av under honom.

Helt magiskt! Han känner inte alls hästen o ändå lyckas han skapa förtroende under den korta stunden.
Han avslutade ridpasset med en riktigt ökad galopp o ökad trav. Hmmm, ja vad ska man säga om detta!?

Hur känns det att ngn lyckas lugna sin egen häst på så kort tid. Det var ju inte så att han hoppade upp o fick hästen att utföra massa svåra rörelser utan just lugnade ner henne och fick henne att slappna av.

Amazing!!

I Lördags red jag sen lektion för Harriet, som också varit på clinicen.

Båda var inspirerade från gårdagen så det var jättekul.

Hon såg ganska omedelbart att Strawira har ett lite svagare bakben. Att det inte är i munnen hon hänger i högersidan utan i bakbenet. Hm, vår slutsats i Torsdags också. Vi var på rätt spår.

Jag fick oxå lägga ifrån mig spöet eftersom jag hade svårt att få rätt vinkel i handleden med spöet i handen. 

Fick korta upp tyglarna och flytta fram mina händer säkert 10-15 cm.

Precis som på clinicen så fick jag hela tiden ha koll på yttersidan o att inte ställa för mkt.

Intressant var när hon uppmanade mig att inte arbeta så mkt med vänster innerskänkel. Strawira vill ju gärna flyta ut till höger o vad händer då när du matar på med innerskänkeln ? Ha, det är klart att jag uppmanar ju henne att gå ännu mer åt höger! 

Fick rida hörnpasseringar i tre steg. Tänka på att inte förböja o ha med mig yttersidan.

Mkt tydliga tempoväxlingar och sen rida svag öppna på långsidorna men god kontroll på yttersidan o inte för mkt ställning utan en ganska rak hals.

Det var en sån flashback att rida för Harriet igen. Det var ju hon som lärde mig att rida som barn :)

Hon tyckte jag använde händerna för mkt o jag som tycker att jag har blivit så mkt bättre. Fast hon erkände att det nog tyvärr var hon som lärt mig det :P

Jag har fortfarande sån respekt för Harriet även om hon är väldigt lugn. Men respekt kommer inte genom att härja o skrika. Det handlar om när nån är trygg o säker och inger förtroende.Då kommer respekten. 

Strawira kändes så himla fin mot slutet och hon jobbade på som sjutton med öronen framåt och hon verkade väldigt nöjd och glad!! Det konstiga är att det inte kändes jobbigt. Ok, jag var svettig men det var inte slitsamt utan kändes väldigt bekvämt även att Strawira jobbade på väldans bra.

Igår tog Gertrude o jag en skogstur i det fina vädret! Det var välbehövligt för oss båda.

Just det, hjälpte ju Mia o Strawira i Fredags! Det gick verkligen superbra. En helt annan ridning och häst mot i Söndags på hopplektionen. Riktigt roligt att se när hon hittar knapparna :))