Flinshult och träning

Igår var vi uppe för att titta på träning med Camilla Lindh i Flinshult. Vi hann egentligen bara se ett ekipage så det är svårt att göra en bedömning på den korta stunden. Hon verkar hur som helst vara en lugn tränare som inte hetsar upp sig utan verkar vara ganska jordnära och lugn. Det gillar ju jag :) Ekipaget som red hade ungefär samma problem som jag har, nämligen att hästen inte är helt lösgjord i bogarna. Det är ju det jag har försökt få hjälp med i alla år men inte riktigt lyckats. Jag känner ju igen problematiken och frustrationen man känner när man märker att hästen inte hänger ihop till 100. Man bygger upp en stress för man vet hur svårt det är att hitta känslan när man väl har tappat den under ett ridpass. En känslig häst är svår att rida och det handlar mkt om att kunna vara kall och vänta ut och fortsätta med de övningar man vet funkar. Det är ju inte alltid så lätt när man rider för en instruktör. Nu när jag börjar med att köra mina övningar med Kyras fyrkant, att rätta till framdelen till bakdelen så tycker jag att det funkar mkt bättre och Strawira hänger inte så i tyglarna. Likaså Malins ide´om att ställa utåt på volten, och därefter steg för steg rakrikta och sen ställa om och vara noga att lätta i innertygeln när hästen ger efter i innersidan.. Det är en gammal gammal övning som man får göra i omgångar för en del tränare och som faktiskt funkar bra. Bara man gör det på rätt sätt och steg för steg. Strawira blir lättare o lättare i framdelen och det är och har alltid varit mitt mål.Att hon inte hänger sig på i någon tygel. Det jag kan tycka är att detta är grundläggande och gör ridningen så mkt enklare. Alla tränare kanske vill komma dit hän men är ofta ganska otydliga med målet och ger inte konkreta tips hur man ska komma förbi första tröskeln. Jag håller med om att sitsen är superviktig men det är oxå så extremt mkt lättare att sitta rätt om hästens framdel och bakdel hänger ihop. Att fokusera till 98 % på sitsen hjälper inte lösgjordheten och därmed inte heller sitsen eftersom det nästan är stört omöjligt att sitta korrekt på en häst som inte bär sig rätt. Att fokusera till 98 % lösgjordheten utan att ha sitsen med i åtanke funkar ju inte heller. Väntar ju på att Harriet ska komma hit men det verkar ju vara svårt att få till. Det här med tränare är inte lätt och alla behöver hjälp lite då och då. Jag gillar egentligen bäst att rida själv, i alla fall när jag inte hittar rätt med tränare. Då är det bättre att gå på känslan och försöka hitta den vid varje ridpass. Känns det bra så är det också oftast bra. Det gäller bara att våga lita på den. Tävlingsform är inget vi letar efter alls just nu. Jag ill bara ha tillbaka den goa känslan som vi faktiskt kan ha!