The amazing horses
Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
söndag 16 mars 2014
Bommar o lite skutt
Igår var jag i stallet i princip hela dagen.
Började med att släppa ut hästarna, mockade o fixade maten till Wiran.
Mia J skulle hoppa Charlie så jag passade på att vara med.
Vi var i paddocken o det blåste ganska friskt även i dag.
Bommarna gick ganska bra när avstånden blev rätt men Strawira låg på som sjutton.
Det var en ganska alert häst jag hade igår. Det märktes redan när jag skulle ta in henne. Då spelade hon lite Allan o busade lite med sin matte :)
När vi började hoppa så gick det ganska bra. Vi fick en bra rytm och jag hade en bra bjudning i henne.
Efterhand så märkte jag att det började bli lite VÄL kul.
Det slutade med att Strawira får den där numera bekanta överslaget när det bara hoppar i en extraväxel som aldrig finns annars. Dvs hon sticker...... Då hon inte lyssnar för fem öre på mig och ger sig in i en egen värld. Jag har inte en chans utan känner mig mest som en åskådare, men från ryggen.
Hon glömmer bort mig, glömmer bort hur man uppför sig utan tar saken i egna hovar. Antagligen drömmer hon om en lång öppen äng där hon ska springa hur fort hon vill :P
Hua, det är inte kul och jag ska erkänna att jag inte är kaxig när det händer. Jag känner ju inte riktigt när det ska hända heller så jag är inte förberedd.Det är då jag inser hur STOR hon är och hur liten JAG är.
Det är väl tur att dom här djuren är så snälla som dom är! Tänk vad dom skulle kunna hitta på med oss, små lortar, om dom ville:)
Får nog ta ett allvarligt snack med tanten på fyra ben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:-D
SvaraRadera