En sån där dag....

Igår var det en sån där hopplöst omöjlig dag att rida...

Det ösregnade hela dagen så jag åkte upp o tog in hästarna redan vid halv ett. Det stod som spö i backen och Strawira gnäggade väldigt krävande att "nu får du fasen rädda oss undan den här skiten"!! Haha, hon vet vad hon vill....

Mia o jag hjälptes åt att ta in våra hästar o sen åkte vi ner till ORK o tog in Famke och Femman.

Jag var rätt trött o hungrig när det kom till ridpasset o jag velade länge o väl vad jag skulle göra. Tömköra eller rida?! Kände mig inte helt i form att rida men inte i form att tömköra heller men Strawira var ledig dagen innan så det kändes inte som ett alternativ heller. Tanken var ju att vi skulle ut i skogen, jag o Mia men vädret var ju inte helt inbjudande för det.

Nåja, ridpasset var så där träigt o stretigt som det bara kan vara med Wiran. Hon tog alla chanser att tala om hur anti hon var. Inget är lätt då utan förbaskat motigt! Tycker ändå att det är lite lättare att jobba henne lösgörande nu än tidigare även om hon tar första bästa chans att slippa undan arbetet. Har jag inte alla hjälper på plats så smiter hon undan o det är väl det som gör mig så frustrerad. Att inget, verkligen inget är gratis! Nix, utan rätta hjälperna blir det ingenting!!
Suck....Framför allt galoppen blir orytmisk o jättejobbig att rida. Försökte ställa mig upp i lätt sits o låta henne galoppera på men inget verkade passa damen.
Bara att gå tillbaka till skritt o jobba vidare med lösgjordheten. Förmodligen hade hon varit kall, o sen tror jag brunsteriet spökar lite oxå.
Tror också att jag red lite för nära inpå maten. Hon borde bara ha fått lite grann men nu hann hon äta upp sin middag och jag vet ju själv hur det är att anstränga sig efter en rejäl måltid. Nåja, shit happens!

Nåja, idag ska vi försöka ge oss på en tur i skogen, Mia o jag. Får se hur det går med våra känsliga pållar. Famke är ju oxå extremt känslig för knott så det kan ju bli spännande :D