The amazing horses
Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.
tisdag 24 december 2013
Lektion för dottern o julaftonsritt
Igår red Mia Strawira o hon tyckte Strawira kändes "500 ggr bättre" ! Det måste vara ett bra betyg :)
Sen är hon ju inte lätt för det utan man får inte slappa av ett endaste steg för hon går inte i form alldeles gratis inte.
Det är fokus o att rida varje steg och för min hjärna är det jättebra som behöver träna mig på att fokusera.
Vi hade en ganska rolig stund i ridhuset med Mia som blev jättetrött, eller fick jätteont o pust o stånk, haha!
När jag ville att Mia skulle korta upp Strawira så att bakbenen hängde med lite bättre så blev jag lite frustrerad o sa väl: Tänk Piaff!! Då gapskrattade Mia o sa att jag kan ju för fasen knappt hålla mig kvar på hästryggen, puh....
Vi hade en diskussion sen i stallet o ngn sa att det vet inte jag hur det ska kännas,det har jag aldrig gjort. Det har inte jag heller så där helt korrekt men man kan ju ändå föreställa sig då jag vet hur det SKA se ut o min bild av det hela.
Tror att det är bra att ha bilder i huvudet när man rider. En bildav någon som vet hur det ska se ut och man kan ana känslan av vart man är på väg.
I morse red vi ut i skogen vid kvart i åtta på morgonen. Det är skönt att göra det o koppla bort julstressen lite grann så där på julaftonsmorgonen. Det är nåt speciellt med det :)
Mia red Strawira, Hanna på Legolas och jag på lilla godingen Marksman. Första gången jag satt på honom och det verkar vara en härlig liten häst.
Insläpp av hästarna hann jag med emellan julmat och efterrätten.
GOD JUL allesammans!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har faktiskt suttit på en piafferande häst, och det var häftigt!! En lite underlig känsla när baken liksom försvinner in under magen och det känns som man sitter högst upp på en snart exploderande kruttunna. Det var många år sedan, när jag jobbade i Skåne och red hennes GP-häst, men den känslan glömmer jag aldrig!!
SvaraRadera