Rida, himmel och helvete

Suck....
Vissa dagar ångrar man att man överhuvudtaget hoppade upp på hästryggen.
Förstår verkligen inte hur det kan skilja så kopiöst från en dag till en annan. Det kommer jag nog heller aldrig förstå någonsin.
Är det verkligen så för andra oxå?? Lämna gärna en kommentar om hur ni upplever era hästar.
Jag säger inte att det är hästens fel endast utan naturligtvis även för mig som ryttare,men visst är det märkligt?

En dag som idag eller som i förrgår när det känns som att Strawira är som en planka. När jag verkligen inte lyckas få henne jämn överhuvudtaget så känns det ju helt hopplöst!!
Att ta hjälp av någon annan ryttare känns ju inte heller som att det skulle hjälpa denna svajighet.
Då skulle jag ju behöva lämna bort henne hur länge som helst.
Jag kommer ju till jättefin känsla emellanåt o det känns lätt men sen är det stört omöjligt att känna något annat än stelhet o en massa massa i tyglarna. Skulle jag aldrig komma till den riktigt bra känslan så skulle jag inte ha tvekat att låta ngn annan rida henne under en period men det gör jag ju....

Gaah ! Jag vet ju att den bra känslan kommer tillbaka men det är så oerhört frustrerande med den enormt stora skillnaden!
Jag förstår verkligen ingenting.
Upplevelsen är när det blir som idag, att jag inte får henne helt under mig.
Hon skjuter ut höger bog i båda varven, hänger i höger tygel, glappar i vänster och hon vill sträcka ut hela sig. Hon blir oxå lite stressad och låst. Takten känns inte heller bra.