The amazing horses

Denna blogg kommer inte innehålla några sanningar och heller inga osanningar!
Tanken är att skildra mina egna upplevelser, stormig lycka, besvikelse, glädje, framgångar, motgångar och allt som hör hästlivet till.
Man lär så länge man lever och det gäller i allra högsta grad i hästlivet. Man blir aldrig fullärd !
Älskar att träna, lite mindre att tävla, och tycker skogspromenader med hästen är underordnat detta. Ska jag ut i skogen vill jag ut på härliga galoppturer eller arbeta på travregistret.Strawira är en godmodig vän som tycker om att visa upp sig, avskyr insekter och tycker om de flesta andra djur och människor.



onsdag 12 juni 2013

Svettigt ridpass i överhettat ridhus

Idag var det dags för träning igen för Camilla.
Det var hur varmt som helst i ridhuset men på nåt sätt överlevde vi men fyy så svettigt!

Strawira kändes fin i uppvärmningen och när vi började.
Skulle sen försöka få henne lite mer ihop utan att släppa iväg högersidan i vänstervarv.
Då blev det jobbigt. Fick verkligen kämpa som en tok för att få inte låta henne dra ut höger tygel o Strawira blev lite upprörd ett tag.( o jag med)
I dom lägena är det ännu viktigare att jag tittar lite ut över axeln för att hamna rätt i sadeln.

Det var verkligen kämpigt idag även om hon bitvis var jättefin i formen o lätt i handen.
Men bitvis var det också fruktansvärt jobbigt!

Vad som händer är att jag tar lite pauser i min ridning när jag tycker det känns bra och då är Strawira där direkt och nappar tag i tygeln och sträcker ut sig.
Jag måste rida HELA tiden för det räcker med ett par steg o jag slappnar av så får Strawira övertaget o jag får börja om igen. Vi fick backa till skritt många gånger just för att jag tappar kontrollen.
Tygellängden blir också lite för lång o jag måste passa mig bättre där.
Fick rida lite med henne ställd i nacken men annars rak med framdelen lite innanför spåret. En bra övning.
Får tänka: Innerskänkel till yttertygel men samtidigt "stänga" till om yttersidan med skänkeln.
Halvhalterna börjar med innerskänkel till kramande yttertygel.
Hon hade trots allt ganska bra energi trots värmen.

Det jag har jobbat med att öka o minska volterna tror jag också är ett bra arbete som jag gjorde häromdagen.
Kan väl inte säga att jag är helnöjd med ridpasset för det känns som att vi får "bara" nöta form hela tiden o det känns ju ganska trist till slut. Kommer nog aldrig lära mig det här med ridning, suck!
Får vara glad att formen dök upp lite då och då i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar